Cecilias historia

Jag heter Cecilia och bor i Karlstad, och det här är min historia.

För lite mindre än ett år sen träffade jag en kille, M, och jag blev kär. Vi blev tillsammans. Jag visste om att han var kristen, men det tyckte jag inte spelade nån roll. Som barn blev jag döpt och senare konfirmerade jag mig, mest av tradition. Jag hade knappt varit i kyrkan sen konfirmationen och visste inte riktigt vad jag trodde på. Jag tyckte ändå att jag visste vad det gick ut på att vara kristen.

Jag märkte efter ett tag att M faktiskt trodde på Gud på riktigt. Vi hade en del diskussioner, och jag tänkte att det där kommer vi aldrig att enas om. Trist! Han lånade ut en bok till mig, "Fallet Jesus", som är skriven av en journalist som granskar kritiskt om Jesus kan vara Guds son. Jag läste inte så flitigt och inte så fort. Jag kände ett motstånd emot Bibeln, men fortsatte ändå att läsa boken. Bibeln och Jesus verkade hålla för granskningarna de utsattes för.

Någonstans mitt i frågade M om jag ville gå en Alphakurs tillsammans med honom. Jag tänkte att jag behöver väl ingen kurs om kristen tro. Jag hade ju varit i kyrkan jättemånga gånger. Jag sa att jag skulle fundera på saken. När det började dra ihop sig till kursstart hade jag fortfarande inte kommit på något bra och hållbart skäl att säga nej. Vi gick dit. Det var trevligt, men jag kände fortfarande ett motstånd. Jag tänkte att jag får väl ge kursen en ärlig chans, jag kan ju gå bara en gång till. Det blev en gång till, och ännu en gång till. Det var ju så trevligt i Korskyrkan och det var god mat. Några av mina invändningar mot kristendomen hade rasats, men jag kände mig inte alls sugen på att börja be till Gud.

Jag läste ut "Fallet Jesus" och fler motargument försvann. Mycket verkade tala för att det som står i Bibeln stämmer. Jag är en person som tycker om logiska och vetenskapliga resonemang. Fast det logiska var så otroligt, kunde det verkligen vara sant??

En dag när jag satt på bussen hem från jobbet, hände det något med mig. Nu efteråt så tänker jag att det var Gud som ingrep. Helt plötsligt fick jag för mig att jag skulle be Gud att komma in i mitt liv. Jag gjorde det genast, just då, på den 7 min långa bussresan! För säkerhets skull gjorde jag det ett par gånger till senare i veckan. Jag ville lära känna Gud, så jag började läsa Bibeln lite smått. På Alphakursen frågade jag Anders (pastorn) om han kunde be för mig om att jag skulle få kontakt med Gud. Snart insåg jag att jag gör synder. Jag som hade tyckt att jag var en ganska vettig människa, kände att jag ville bättra mig. Jag kastade all piratkopierad musik, det kändes bra. Jag försökte sluta prata skit om folk, och började istället prata med de personer jag hade svårt för. Det blev faktiskt trevliga samtal. Kort sagt: jag försökte ändra på saker jag gjorde som kändes fel.

Jag berättade för min Alphagrupp att jag hade tagit emot Gud i mitt liv. Det kändes nervöst. Alla tyckte att det var jättekul men jag ville helst gå och gömma mig. Sen dök en fantastisk glädje upp. Jag gick runt tokglad i en hel vecka och tänkte på hur glad jag är att jag har Gud. Det var som att vara nykär. Så är det inte hela tiden, livet går fortfarande både upp och ner. Däremot är det mycket rikare! Snart ska jag döpa mig. Visserligen är jag redan döpt, men det är annorlunda den här gången, nu tror jag verkligen och har valt själv. Jag och M är fortfarande ihop och vi pratar ofta med och om Gud. Nu får vi dela samma tro och det känns bra!

Cecilia, juni 2011